Ingen är han
Jag gör vad jag kan för att gå vidare. Om jag inte gjorde det skulle jag ju bara stå kvar helt ensam där han lämnade mig för ett år sedan.
Jag nätdejtar. En massa mejl hit och dit, en massa skummande av profiltexter och bilder. Konstiga mejl, snälla mejl, tråkiga mejl. Gubbar, spolingar och en och annan man i min ålder mejlar till mig. Jag tar mig igenom dem. Vissa konversationer leder till en riktig dejt.
Jag fikar, promenerar, tar ett glas vin. Träffar snälla män, dumma män, tråkiga män, intressanta män, män som är fysiskt attraktiva för mig och män som inte är det.
Men ingen är han. När jag är ensam igen efter alla dessa träffar som jag aldrig har bett om att behöva ha så gråter jag över detta faktum. Och står kvar på ruta ett.