Jobb och andra droger
Precis innan han lämnade mig hade jag tänkt jobba betydligt mindre. Jag såg fram emot att vara lite mindre duktig och lite mer öppen för närhet och umgänge. Nu blev det istället jobbet som fick träda in som drog i mitt liv, för att ta mig igenom den värsta förlamningen och ensamhetsförtvivlan.
Först hade jag ett par andra droger, cigaretter och alkohol. Men jag är ju egentligen inte rökare, och alkohol vill jag inte fastna så mycket i att jag sedan måste bli helnykterist. Så jag slutade röka och drog ner rejält på alkoholen. Som tur var hade jag då fått en anti-depressiv medicin, för helt utan substanser hade jag nog inte orkat. I början fick jag också en ångestdämpande, mer beroendeframkallande medicin, men den tog jag bara under ett kort tag.
Jag har sällan jobbat så mycket som under det senaste året. Och det har fungerat bra, både som distraktion och för att ge mig känslan av att det finns något område i livet där jag är värdefull och omtyckt. Det har också gett mig en känsla av trygghet mitt i rädslan för livet som jag drabbades av. Jag kan i alla fall försörja mig, vad som än händer. Men nu är jag lite trött av allt jobb. Skulle verkligen behöva vila över sommaren. Det ska jag också försöka göra, men jag är lite rädd för tomheten som kanske uppstår då, när jag inte kan fylla den med jobb.