Ofrivilligt manlös
Ofrivilligt barnlös heter det ju, och det känns som en korrekt beskrivning av en känsla. Men när man är ofrivilligt partnerlös, eller ofrivilligt kärlekslös, vad heter det då?
Singel. Det låter ju närmast glatt och svängigt, även om ordet nog hade en mer beklagande klang tidigare. Ensamstående. Det låter som ett konstaterande i deklarationen.
Borde det inte finnas ett begrepp för något som rimligtvis måste vara ett väldigt vanligt tillstånd, dvs att man inte har en kärlekspartner och att man är ledsen för det?
skriven
"Mellan förhållanden" har jag hört (som en pendang till "mellan jobb" - eufemismen för arbetslös)...