alladagarna.blogg.se

Jag hittar inte något fungerande språk för det här som pågår just nu.

Språket jag hade var för sorgen och smärtan. Nu känner jag plötsligt och oväntat så mycket glädje och förväntan.

Det är underbara känslor, men jag vet inte hur jag ska skriva om dem.

 

En av mina absoluta favoritromaner heter "En liten historia" av Eva Adolfsson. Hon nominerades till Augustpriset för den, men fick det inte. Något år senare var hon död. Jag brukar inte skriva till författare, men när jag tänker på att hon är död känner jag hur gärna jag skulle ha velat skriva till henne om vilken läsupplevelse boken var för mig.

 

Den handlar om en affär mellan henne, först som gift, sen som skild, och en man som också är ömsom gift, skild och omgift. En liten sidohistoria, bredvid deras båda större flöden med äktenskap, barn, sjukdomar och död.

Hon har ett språk som håller både för det jublande förälskade och för smärtan, övergivenheten, sjukdomen och till och med bitterheten över att vara kvinna i ett mansdominerat samhälle. Hon lyckas också beskriva det både ömtåliga och slitstarka i den där bredvid-affären, den "lilla historien". På ett ställe berättar hon om hur hon skriver om deras första möte och skickar till en förlagskompis. "För sockersött, ingen konflikt" blir domen. Det förbryllar mig så mycket. Alla kan ju skriva om smärta, men vem klarar att skriva om det som är fint och vackert? Få, och Eva Adolfsson är en av dem.

 

Ett tag var jag väldigt kär i en gift man som jag inte kunde få. Jag funderade på att skriva om det jag kände och kalla boken för "Inte ens en liten historia". Och tillägna den henne.

 

Nu vet jag inte vad jag ska skriva om A och mig. Det banala och eventuellt till och med sockersöta ligger nära till hands. Fast gott om konflikter finns det ju i vår historia hittills. Jag måste fundera.

 

Den bästa skriv-idén kom häromdagen från en god vän. Det hon beskrev lät som en psykologisk thriller, en bladvändare med oväntade vändningar och perspektivbyten. Det var en jättebra idé och jag hoppas att hon eller jag skriver den där boken, eller filmmanuset, någon dag. Men det är inte min historia, inte den om mig och A.