Alla känslorna
Borde kanske döpa om bloggen till detta nu. Jag känner alla möjliga känslor i en enda ström. Så länge har det varit nästan bara sorg och smärta. Under den senaste månaden också lite stolthet och styrka.
Men nu. Förvirring, glädje, oro, undran, hopp, rädsla, längtan, pirr, ilska, sorg och ännu mer förvirring. Min hjärna är trött och mitt hjärta bankar hela tiden.
Vi har pratat. Det kändes bra. Jag fick veta så mycket som jag inte vetat. Fick säga sånt jag tänkt och känt direkt till honom. Han har varit som död för mig, och nu fanns han där, levande och nära. Det var omtumlande.
Ska skriva mer om allt detta senare. Vi kommer inte att ses på en månad av olika skäl. Under tiden ska vi båda fundera, men bollen ligger mest hos mig. Jag behöver tid att smälta det här på. Måste nu bara jobba lite mer innan det blir semester. Måste fokusera på jobb och barn igen, medan alla känslorna kommer på en och samma gång. Men - det är ju faktiskt också helt fantastiskt att det här har hänt!
skriven
Hallå, hela tiden har jag velat skriva, säga . "vänta, ligg still - han kommer tillbaka." Men inte vågat - för tänk om jag hade fel. Men att hitta tillbaka till familjen så som du beskrivit. Det har jag inte trott ett ögonblick på! För att göra det måste msn först stå ut med att leva som död. Och hur länge gör man det. Ens för barnen. Så nu... Känn dig glad men lev nu. Låt månaden flyta. Tiden. Ta vara. Och säg ja. När tiden kommer. Kram! ❤️