alladagarna.blogg.se

När jag kom tillbaka till jobbet efter förra sommaren blev det svårt att hantera alla vänliga frågor om hur sommaren varit och alla påståenden om vilken underbar och varm sommar vi hade haft. Jag hade inte lust att döda varje konversation med att berätta att jag blivit lämnad av en stor kärlek och därför tillbringat sommaren i en slags känslomässig förlamning som stängt ute all njutning. Jag sade det till några, men inte till alla.

Även de jag berättade för verkade ganska snabbt glömma det.

 

Om jag hade kommit tillbaka lika blåslagen och sargad på utsidan som jag kände mig på insidan så hade det ju onekligen märkts att jag verkligen inte mådde bra. Då hade jag förmodligen blivit behandlad som det trafikskadeoffer som jag har känt mig som. Eller som den misshandlade flickvän jag på ett sätt var. Han slog mig inte med knytnävarna i ansiktet, men jag blev ändå golvad av slaget. Har knappt rest mig än. Själen stramar av alla sår och hjärtat blöder och ömmar fortfarande. Men inget syns utanpå. Det är märkligt.