alladagarna.blogg.se

Jag brukar försöka tänka mig in i hur det skulle kännas att träffa honom på stan någon gång i framtiden, med en annan man vid min sida. Det som känns nyttigt med en sådan tanke är att den får mig att sträva efter att träffa en man som är som han, eller bättre, och inte nöja mig med något mindre bra bara för att slippa vara ensam.

Men sen finns det också en fånig, barnslig och primitiv lust att hämnas bakom den där tanken. Att han ska se mig lycklig med någon annan och ångra sig. Herregud. Som om livet funkade så.

 

Ibland försöker jag tänka fram vilken slags man som skulle trycka till honom lite genom sin blotta existens. En kändis tror jag att det måste vara i så fall. Gärna en känd och erkänd idrottsman. Allra helst någon legend från Hammarby fotboll. Ha ha, jag kan inte ens namn på kända idrottsmän, än mindre bajenspelare... Så det är väl inte så troligt att just det händer. Men det känns i vissa stunder som en liten skön fantasi.