Hans förlust
Hela min kropp och själ reagerade på förlusten av honom. Jag blev sjuk av saknad.
Men nu, efter mer än ett år, känner jag behov av att formulera vad han har förlorat genom att ge upp mig. Antagligen tycker han att han gjort en vinst som fått sin fd sambo tillbaka och det familjeliv han värnade om. Men även om inte han uttrycker någon förlust så kan jag göra det, här, för mitt egenvärdes skull.
Han har förlorat någon som verkligen var beredd att älska honom, inte helt förbehållslöst, men med väldigt få förbehåll. Och som vågar visa det.
Någon som inte var ute efter kontroll utan efter ett möte, både i vardagen och på djupet.
Någon att dansa med.
Någon som vet hur det är att ha tre barn, precis som han, men som också vill sätta den vuxna relationen i centrum.
Någon som är generös med pengar, tid och omtanke.
Någon som kan njuta av sex, särskilt med honom, och som visar det.
Någon som är vuxen nog att ta ansvar för sitt eget liv men som gärna vill ha närhet på lika villkor.
Någon som orkar lyssna, orkar vara ett stöd.
Någon som letar fram lekfulla stunder när det går.
Någon som gillar hans tystnad, någon att vara trivsamt tyst med.