Min trädgård
I helgen som gick hade jag för första gången på över ett år lust att jobba i trädgården. Jag har gjort saker under det här sorgeåret också, men utan lust. Det har förvånat mig att det tagit så lång tid att börja trivas med trädgårdsarbete igen, som i grunden är både lustfyllt och vilsamt. Det används ju till och med som terapi för utbrända själar. Men för mig har det varit det som återkommit nästan sist av allt.
Jag har försökt minnas i vilken ordning jag har lyckats återerövra områden som jag tidigare uppskattat i livet med som gjorde ont så länge efter att jag hade blivit lämnad. Först kom nog TV-serier, under förra sommaren och hösten var det enda jag orkade med att se avsnitt efter avsnitt av olika serier. Bara låta dem flimra förbi och låta tiden gå. Det lindrade smärtan för ett tag, men bara vissa serier. För mycket drama och känslor funkade inte alls, och jag har fortfarande svårt för att se film. Det är både för ansträngande och för känsloladdat.
Sen var det barnen, jag började kunna njuta av deras närvaro igen, inte bara låtsas vara fungerande som förälder. Ungefär samtidigt började jag gilla att laga god mat igen och kom igång med träning. Läsning kom långsamt tillbaka, men bara vissa böcker förstås. Sen började jag orka träffa vänner igen.
Nästan sist kom musiken. Det var något som han och jag delade, så musik och även dans var så förknippat med honom. Plus att nästan all musik handlar om kärlek. Men nu kan jag lyssna på Metropol igen och skruva upp volymen, till och med sjunga med.
Och i helgen alltså även trädgård. Jag var glad och lugn när jag köpte plantor, planterade, vattnade. Så skönt!