Mitt svar på julkortet

Jag tänkte först inte svara på hans julkort alls. Tänkte att det skulle vara det bästa svaret på en sådan märklig ordlös kommunikation. Men sen pratade jag med min terapeut och hon tyckte att det skulle vara bra för mig att svara något trots allt. Att få en chans att uttrycka vad jag kände. Han hade ju trots allt tagit första steget, tagit aktiv kontakt med mig, om än på ett märkligt sätt. Medan jag suttit på händerna i sex månader för att inte kontakta honom i hans nya familjeliv, trots att allt inom mig längtade efter honom.
 
Så i slutet av mellandagarna, när en plågsam nyårsafton närmade sig skickade jag honom följande mejl:
 
Hej, tack för julkortet. Jag känner inte att jag kan skicka något hem till dig/er så jag svarar här istället.
Jag vet inte om jag blev glad eller ledsen för att få kortet, kanske mest ledsen tyvärr. Du skickar ett kort på dina barn som jag gärna hade velat lära känna, men jag får ju inte det. Och när jag ser ditt namn och din handstil på kuvertet känner jag hur mycket jag fortfarande saknar dig. Jag saknar allt med dig, men allra mest att älska med dig. För mig har det aldrig känts så som med dig med någon annan. Jag försöker klara mig utan det, utan dig, men det är verkligen svårt. Och jag blir svartsjuk på att du vill ha allt det där med någon annan, och inte med mig. 
 
Jag förstår att det vi hade kanske inte betydde lika mycket för dig och att du bara ville skicka en vänlig hälsning. Men jag tror att det bästa är att du inte kontaktar mig alls, inte ens med julkort, för som du märker har jag svårt att hantera det. Jag önskar jag kunde vara coolare, jag har försökt bli det, och nästan trott att jag lyckats, men kortet fick mig att snubbla och falla igen. Och det fick mig också att känna att det är så mycket jag skulle vilja berätta för dig, saker som hänt, som min dotters oväntade debut som singer songwriter, men att det ju inte går, att vi ju inte är två personer som delar sådant. Och det gör ont att bli påmind om, det slår hål på den styrka jag försökt samla ihop.
 
M

Kommentarer:

1 Tove:

skriven

Vad fint du skrev! Krsm

Svar: Tack! Jag försökte att vara ärlig. Hade velat skriva en massa andra saker också förstås, men försökte behärska mig...
alladagarna.blogg.se

Kommentera här: