alladagarna.blogg.se

För ett år sedan hade jag precis fått veta att han lämnat mig för att gå tillbaka till sitt ex, mamman till de tre barnen. Det var nationaldag, som i dag, ledig dag.

 

Det var en dag vi hade planerat att göra något på. Ingen av oss skulle, enligt det gamla schemat, ha våra barn. 

 

Dagen var otroligt varm och vacker. Hela juniteatern spelades upp; syrendoft, fågelkvitter, svenska flaggor, sol, studenter i vitt, barn i foppatofflor och löften om en lång, kommande sommar. Och framåt kvällen lade sig grilldoften tät över villaområdet där jag bor.

 

Jag satt som förlamad mitt i allt detta. Grät inte ens, det gjorde bara ont överallt. Inom mig spelades det upp olika scener. Jag såg honom, glad, leende, lycklig med tre glada barn hoppande omkring sig och en kvinna som återigen tittade kärleksfullt på honom. Jag såg dem göra en utflykt tillsammans, lite spända av den nya situationen, pirriga, glada. Jag tänkte att han och hon kysste varandra och att det kändes ovant och spännande efter drygt ett år som separerade. Framåt kvällen åkte de "hem", till deras gamla hem, som sedan varit hennes hem efter att hon köpt ut honom, och nu skulle bli deras igen. Jag var ganska säker på att de grillade, för det gjorde nog alla Sveriges kärnfamiljer den kvällen. Jag tänkte att när barnen så småningom somnat så skulle de älska med varandra och att det bara var första gången av oändligt många stunder de hade framför sig tillsammans. 

 

Den sommaren försökte jag grilla ensam med barnen flera gånger, men upptäckte att jag verkligen inte alls tyckte om det. Det är krångligt och tråkigt att grilla som enda vuxen med tre barn. Det går, men jag ser inget direkt nöje i det. Man måste förbereda alla tillbehör extremt noga innan för att kunna passa själva grillen. Mina barn är lite för stora för att nöja sig med grillad korv. Men det var ju onekligen grillväder hela förra sommaren, så jag gjorde det ett par gånger för att jag ville upprätthålla känslan av normalitet för deras skull. 

 

Den njutning man kan uppleva under en grillstund med andra vuxna är att dela uppgifterna mellan sig, att flytta sig mellan köket och grillen utomhus och att dricka ett glas tillsammans och kommentera sommaren. Inget av detta är någon direkt njutning ensam. Han och jag hade pratat en del om grillning, för han grillade ofta med sina barn och gillade det. En gång gav han mig en extra bra borste för att rengöra gallret med. Det låter inte så romantiskt kanske, men det kändes som det, det var en gest av omtanke. Ett par gånger grillade vi tillsammans, och det var mysiga stunder, så där som grillstunder ser ut i reportagen...

 

Hur som helst - nu har det gått ett år. Det är inte lika fint väder idag, men jag känner att jag verkligen vill grilla med barnen ikväll. Och jag tänker njuta av stunden också, jag tänker vara glad och tacksam för att jag har dem och för att vi kan grilla tillsammans. Det är dags att återerövra grillningen. Det är verkligen dags.