Sex
Han utstrålade en hunger efter sex, en kåthet. Förmodligen jag också, eftersom jag kände precis så. Det behövs inte så mycket mer för att det ska bli bra sex tror jag, inte en massa trix och tillbehör. Ömsesidig lust och längtan. Attraktion, passion. Så otroligt mycket pirr genom hela kroppen, som om den vore fylld med champagnebubblor, helt elektrisk.
Jag har aldrig känt det så starkt med någon annan. Vi kunde stå vid köksbänken för att laga mat, jag hade en vitlök i handen som jag skulle skala. Plötsligt tog han tag i min nacke och vi drogs mot varandra som två magneter. Kysstes, pressade våra kroppar mot varandra. Vitlöken fortfarande i min hand, kylskåpet öppet, det började skicka ut små signaler efter ett tag som vi ignorerade. Han pressade mig mot köksbänken och jag kände hans stånd genom jeanstyget, mot min höft. Jag smekte hans rygg, hans nacke. Ålskade att köra mina händer genom hans hår i nacken, nedifrån och upp, som en katt som man smeker så att pälsen blir elektrisk.
Han drog ner mig i sitt knä, på en köksstol, hans händer överallt. Ivriga, varma kyssar. Jag andades i hans öra, kysste det, slickade det, han rös av välbehag, stönade, blundade. När han gjorde likadant på mig gick det vågor av pirr och kåthet genom hela kroppen.
Plötsligt en paus, vi skrattade. Någon av oss sa: Vi måste gå ner. Eller upp, beroende på i vilket hem vi var. I hans hem gick vi upp för trappan, jag gick först, han gick efter. Hans händer smekte mig fortfarande över höfterna, brösten, jag var tvungen att stanna till i mitten. Han lyfte upp mitt hår och kysste mig i nacken. MIna ben var så matta, de ville vika sig hela tiden, jag ville lägga mig ned och känna hans tyngd över mig.
Hans hårda lår, jag saknar att kunna lägga handen på hans nakna lår och känna de spända musklerna och värmen från hans hud. Få låta handen glida ner mot ljumsken, känna hår som kittlar min handlflata. Sluta handen om hans stånd. Så lent och ändå hårt, så ivrigt. Höra hans suckar när jag böjer mig fram och låter mina läppar omsluta det där hårda, lena, varma, levande.
Och jag saknar att känna hans händer över min kropp. Hur han fattade tag om mina höfter och drog mig mot sig när jag satte mig över honom. Hur händerna kramade mina bröst, smekte dem, verkade vilja hålla fast dem för evigt. Känslan när han kom in i mig, först långsamt, sen allt snabbare, hårdare. En gång, när han var över mig, och reste sig på armbågarna för att kunna komma längre in i mig, kände jag rent fysiskt hur luften fylldes av energi som bara strömmade mellan oss, som ett magnetfält.
Sista gången vi älskade visste jag inte att det var sista gången, därför var det bara en gång av alla, underbart, men inte laddat med sorg och vemod. Ett tag, i början av vår relation, mindes jag alla gånger vi hade haft sex, sen blev det för många, tillfälllena flöt ihop. Men jag minns många enskilda delar. Jag gör allt jag kan nu för att inte tänka på det alls, måste ju släppa taget och gå vidare. Men det känns som en amputation.
Efter honom har jag träffat flera män, haft sex med dem, velat tvinga bort honom från mitt kroppsminne. Men nu när jag skriver kommer allt tillbaka. Och även om jag mått bra av kroppskontakten, känt mig levande istället för nästan död, så har det inte varit i närheten av hur det var med honom.
Jag undrar så om han tänker på mig ibland på det här sättet. Man säger att män tänker med kuken. Men den här mannen gjorde nog inte det, för då tror jag att han hade valt att stanna hos mig. Istället gick han tillbaka till en relation som hade varit utan sex i många år. Jag kände mig så maktlös när inte ens den där starka attraktionen som vi hade verkade vara viktig för honom. Visst förstår jag att det finns en massa andra saker; barn, en gemensam historia, trygghet, plikt, praktiska fördelar, även kärlek förstås.
Men jag vill hävda att sex inte bara är sex, inte när det är så bra som det var mellan oss. Då är det något mer, ett utryck för en närhet som faktiskt är nästan magisk. Och som också är kärlek, även om den inte går att beskriva i ord som barn, familj, år tillsammans. Jag saknar det så otroligt mycket. Kanske får jag aldrig mer vara med om den känslan igen.